Just det, liv och död, idrott tycks alltid ha varit på liv och död. (Numera inte minst pengar.) Pindaros visste. Han var grek och poet och han såg tävlingarna och skrev hyllningsdikter till de blodiga segrarna. Han är en av den gamla världslitteraturens stora, svår för oss moderna och i grekisk kulturhistoria föga bevandrade, men inte omöjlig att ta sig an efter Sture Linnérs lättillgängliga beskrivningar och analyser. 

Grekland är inte idrottens ursprungsland. Kroppsövningar och tävlingar har förekommit i alla kulturer. De har kultisk bakgrund och skall blidka gudarna och främja fruktbarheten, fördriva demoner och bota sjukdomar. Krigiska övningar spelade roll. 

Greklands idrott växte fram på liknande sätt. Skillnaden är att i Grekland organiserades idrotten på ett sätt som liknar utövningarna idag. De krigiska motiven tonades ner. Grekerna civiliserade så till vida idrotten. Först på 1900-talet fick idrotten samma roll i samhällslivet som i antikens Grekland. Idrottens nutida omfattning har fått tänkare att fundera. Karl Marx hävdade att idrotten gynnande kapitalisterna som fick anställda med bättre fysik. Konrad Lorenz såg idrotten som ventil för aggressiva känslor. 

I Grekland hyllades inte bara gudarna utan också härskarna: politik i idrotten alltså. Idag blir olympiska spel nationell prestige och utnyttjas av olika regimer som ett bevis på det rådande styrets ideologiska och personliga företräden. 
Pindaros dikter var körlyrik som framfördes offentligt. De lovprisar segraren och beundrar prestationen. Ingenting högre kunde en människa uppleva än en seger i de stora festspelen. Till synes övermänsklig förmåga och gudarnas ynnest möjliggör denna seger. 

Om någon tränar hårt och bekämpar kroppens smärta och psykets motstånd "anstår det oss, om han når sitt mål, / att storslaget, utan missunnsamhet / hedra honom." Se där: "om han når sitt mål". Förlorarna, utan vilka segrarna skulle vara betydelselösa, är inga att bry sig om. Det är som idag. 

Annars skiljer sig Pindaros hyllningar från dagens orgier när någon tagit medalj. Han betonar hur kortvarig triumfen är. Inför livets yttersta frågor kan den te sig fåfäng, ty föränderlighet, lidande, ålderdom och död kommer alltid. Segern kan dock leva i minnet, i dikten. Nja. Ingen skriver evigt lyrik om segrare och medaljer idag. Bara i samband med VM och andra stortävlingar plockas gamla segermeriter fram. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur hårt har gruvmiljön gått fram med Peter Johanssons verk? Ja, det återstår att se men en liten fingervisning ger pressbilderna som kom till redaktionen häromdagen. Besökarna får ta del av verket genom en konstvandring 50 meter under jordytan. Prem...

Fredspristagaren Liu Xiaobo sitter fängslad i Kina för att han hade en annan åsikt än kommunistdiktaturen, ett öde han delar med många andra. Han är i nuläget den enda nobelpristagare som sitter i fängelse. Den kinesiska regimens häftiga reaktion på ...

Överallt öppnar sig en könsklyfta i skolan, även i samhällen som de skandinaviska där det trots allt i alla fall talats mycket om jämställdhetens betydelse. Vad beror det på? Vad kan man göra åt det? Och hur farligt är det? Svaret på den sista frågan...

Den erfarne professorn i underrättelseanalys, Wilhelm Agrell, redogör i sin senaste bok Fredens illusioner – Det svenska nationella försvarets nedgång och fall (Atlantis förlag 2010) för hur vårt försvar steg för steg skrotats och ersatts av fö...