Överallt öppnar sig en könsklyfta i skolan, även i samhällen som de skandinaviska där det trots allt i alla fall talats mycket om jämställdhetens betydelse. Vad beror det på? Vad kan man göra åt det? Och hur farligt är det? 

Svaret på den sista frågan är att det är riktigt farligt. Ett samhälle där pojkar och flickor, och senare män och kvinnor, tenderar att nästan röra sig i olika livsbanor, öppnar för massor av konflikter. Den delegation för jämställdhet i skolan (den fick namnet DEJA) som tillsattes för flera år sedan har i en rad rapporter visat hur illa det faktiskt är ställt. I det slutbetänkande som nu kommer slås det fast att föga har förbättrats på ett halvsekel i den svenska skolan.  

Problemet när det gäller analyser av skolan är som alltid att skolan inte är en ö, isolerad från resten av samhället. Tvärtom är skolan något av en samhällelig vägkorsning: alla vägar bär dit. När den traditionella mansrollen i vuxensamhället råkar i kris, ja, då får man räkna med att krisen blir synlig just i klassrummen. Och när samhällsklyftorna sedan början av åttiotalet sakta men säkert ökat, ja då märks även det i klassrummen: Större klyftor ökar omedvetet statustänkandet. Det finns forskning som visar att en människa värderar en annan på statusstegen inom loppet av trettio sekunder och ju större klyftorna är, desto mer värderas det. Också det syns på ett eller annat sätt i skolan. 

Jämställdhetsidealen är, i retoriken, starka i ett samhälle som det svenska. Men könsgrundade skillnader i lön består och hela samhällssektorer är ännu nästan helt kvinnliga (förskolor) eller manliga (byggbranschen). I praktiken kraschar de åberopade jämställdhetsidealen också mot nya ideal som fallit ur ärmen på den marknadsliberala ideologin: Mycket av entreprenörstänkandet vilar på en manlig myt om den ensamme innovatören som går sin egen väg, bortom kollektivet och längs vägen bara har några ”few regrets”, som Sinatra sjunger. 
 
Den pågående friskolerevolutionen tenderar att separera könen. Det finns förortsskolor där lågpresterande unga grabbar blir kvar medan de studieinriktade tjejerna drar vidare till friskolor med högre status i innerstäderna. Den nya gymnnasiereformen lär också skilja könen åt ännu mer, när killar väljer yrkesinriktade program medan tjejerna väljer högskoleförberedande. 

Allt sådant ekar vidare genom skolkorridorerna och kryper in i relationerna mellan lärare och elever, och mellan elever och elever. 
Samtidigt är denna skola, som brukar kallas för Sveriges största arbetsplats, naturligtvis inte bara en spegel för alla problem - utan också en arena där saker och ting kan ändras, ja, där framtiden kan förändras om ambitionerna finns. Inte för ett ögonblick får man heller glömma de dagliga mirakel som äger rum i den nuvarande skolan -  elever lär sig saker, vågar plötsligt räcka upp handen, går hemåt med en ny insikt i huvudet. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur hårt har gruvmiljön gått fram med Peter Johanssons verk? Ja, det återstår att se men en liten fingervisning ger pressbilderna som kom till redaktionen häromdagen. Besökarna får ta del av verket genom en konstvandring 50 meter under jordytan. Prem...

Fredspristagaren Liu Xiaobo sitter fängslad i Kina för att han hade en annan åsikt än kommunistdiktaturen, ett öde han delar med många andra. Han är i nuläget den enda nobelpristagare som sitter i fängelse. Den kinesiska regimens häftiga reaktion på ...

Just det, liv och död, idrott tycks alltid ha varit på liv och död. (Numera inte minst pengar.) Pindaros visste. Han var grek och poet och han såg tävlingarna och skrev hyllningsdikter till de blodiga segrarna. Han är en av den gamla världslitteratur...

Den erfarne professorn i underrättelseanalys, Wilhelm Agrell, redogör i sin senaste bok Fredens illusioner – Det svenska nationella försvarets nedgång och fall (Atlantis förlag 2010) för hur vårt försvar steg för steg skrotats och ersatts av fö...